(via In Reverie)
(via lovelikebirds)
Following:
Dallas Clayton— Andrei Tarkovsky (via avinalaf)
(Source: bristol.ac.uk, via avinalaf)
Jag pratade med farfar på julaftons kväll. Vitt. För hjerta och smärta, en frödjefull jul. Jag hade för första gång fått känna dofterna i farmors nya hem. Farfars broddar. Det hände sig helt plötsligt - när han helt utan tvekan - öppnade sin tanke. Sin alldeles egna bild av den gudomliga skriften. Utanför föll snöflingorna vackrare än någonsin, för hans ord innehöll inga svar.
The little scars. They rendered in my head as a result of objects or moments that affected me with a stroke of light. I was my true self in a frozen frame. They are many, but they blurred out in a snap. This book will keep them alive - until they blur again.